Nordamerikansk tekultur

Generellt dricks iste eller kall söt te gjort på svart te av alla, oavsett klass och tillhörighet. Givetvis är detta vanligare i varma klimat. I kalla klimat dricks oftast varmt te. Allt som oftast brygger nordamerikanarna sitt te, en kopp åt gången med tepåsar, i micron, om man ska dricka varmt te. Kall te eller iste bryggs i förväg, sötas och serveras efter den åter kylts, gärna med is. 

painting-of-boston-tea-party-event-leading-up-to-the-revolutionary-war.jpg

Teets historia i Nordamerika

Te kom till Nordamerika i samband med koloniseringen när engelsmän, nederländare, fransmän och spanjorer invaderade Nordamerika. Visserligen drack urinvånarna olika örtteer innan europeerna kom men när vi talar om nordamerikansk tekultur är det framför allt den tekultur som uppstod efter koloniseringen som vi talar om.

Te har drukits och dricks än idag av alla samhällsklasser i Nordamerika, även om tekulturen kan skilja sig från klass till klass. Faktum är att te har en lång och komplicerad historia i Nordamerika. 

Först drack alla te. Rika som fattiga. Från norr till söder och öst till väst. Både stadsbor och folk på landsbygden. Sen kom engelsmännen och införde Townshend Act år 1767. Det var en uppsättning lagar och regler som britterna försökte trycka på sina kolonier. I mångt och mycket var det ett sätt för engelsmännen att trycka till kolonierna och beskatta dem ytterligare. Nya skatter infördes på färg, bly, glas, papper och värst av allt....TE!

(Det är värt att notera att Townshend Act även inkluderade andra juridiska förändringar som bland annat införde ett tullverk med bas i Boston, nya domstolar och rätten för brittiska agenter att få inspektera och konfiskera kolonisternas hem och egendom rätt förbehållslöst och utan hänsyn till rättvisa.)

Skatten på te gjorde teet dyrt och för första gången i nordamerikansk historia blev te en klassfråga då vanligt folk inte längre hade råd med te. Men i sann amerikansk anda, uppstod snart en svart marknad för insmugglad och oskattad te. 

Britterna försökte hantera smugglingen av te genom att den 10 maj 1773 ge Ost Indiska Kompaniet ett monopol på te i kolonierna i vad som kallades The Tea Act. Detta monopol lät Ost Indiska Kompaniet sälja te till bättre pris än både de lagliga importörerna och tesmugglarna. På detta vis hoppades britterna kunna behålla skatten på te utan att deras amerikanska kolonier upplevde sig beskattade. 

Men då Amerikaner "inte är födda igår", såg de monopolet som ytterligare ett led i beskattningen av deras älskade te och förtrycket från europeerna och protesterade den 16 december 1773. Protesten kom att kallas för The Boston Tea Party. Protestanterna roade sig bland annat med att konfiskera te från ett av Ost Indiska Kompaniets skepp och kasta kistorna med te överbord och rakt ner i vattnet i hamnen i Boston.

Britterna i sin tur tänkte att de måste sätta hårt mot hårt och snart hade situationen eskalerat till det som kom att kallas för den Amerikanska Revolutionen eller det Amerikanska inbördeskriget. 

Med andra ord kan denna otroliga dryck som lugnar och skapar balans hos de som dricker den, lätt resultera i kaos och krig om någon försöker komma mellan en nation av tedrickare och deras te. (Givetvis fanns det andra faktorer som spädde på konflikten och det här är en otrolig förenkling av händelserna som ledde till Nordamerikas självständighet från Europa, sett från tehandlar-ögon.)

Eftersom te blev så het fråga i konflikten och kontrollerades av britterna, kom en stor del av amerikaner att se te som "opatriotisk" och valde bort teet till förmån för andra drycker, såsom kaffe.

Te i dagens Nordamerika

Idag har Nordamerika åter en rik och varierad tekultur som till största delen kretsar kring tepåsar och smaksatt iste på falska eller burk. Thomas Sullivan, en te och kaffeimortör från New York är den som gjorde tepåsar populärt i början på 1900-talet. Han använde små påsar av silke för att skicka varuprover av sina teer till kunder och potentiella kunder. Tanken var att kunderna enkelt och bekvämt skulle kunna prova olika tesorter. 

Dock upptäckte Thomas Sullivan snart att kunderna som beställde hans teer var missnöjda när deras beställningar inte kom i de fina portionspackade silkespåsarna som varuproverna kommit i. Silke var för dyrt för att användas som engångspåse men inom ett par år hade Sullivan en papperspåse som hans kunder verkade uppskatta. 

1946 lanserade Nestlé sitt snabbte, en motsvarighet till snabbkaffe fast med te istället för kaffe. Teet användes främst för att göra iste då det var enkelt att lösa upp i vatten och fanns i flera smaker. Dock tappade produkten i popularitet när tedrickarna successivt gick över till tepåsar och lösviktste för att göra sitt iste. Det finns dock en liten skara fanatiska teälskare som än idag bedriver kampanjer för att få Nestlé att återlansera sitt snabbte. 

1971 öppnade Kina upp åter för handel med USA och sedermera kunde amerikaner åter komma över kvalitetste som tidigare inte funnits tillgängligt på den nordamerikanska marknaden. Vita, gula, gröna och andra teer som tidigare var sällsynta fanns plötsligt att tillgå och i kölvattnet på den ökade tillgången kom även ett ökande intresse. 

Numera är Nordamerika en kulturell hub i en global världsekonomi, kopplat till andra delar via fiberoptik och satelliter. Med andra ord delar nordamerikanska tenördar samma källor till kunskap som vi här hemma i Sverige och resten av stora världen. Således är skillnaderna mellan modern amerikansk tenörderi och vår tenörderi försumbar.