Du har säkert ägt en scooby. Gjort kombucha. Lyckats & misslyckats. Fått för mycket kombucha. Fått en förstor scooby. Försökt trycka på dina nära och kära din passion för kombucha. Sett dessa relationer svalna i kölvattnet på dina försök. Lagt kombucha-bryggandet bakom dig. Get bort din scobby. Låtit den dö. Sörjt och gått viadre i ditt liv.

Men du kanske, precis som jag, ser olika flaskor av kombucha i affären. I läskkylen. Du kanske köpt någon för att "testa". Du kanske fått ett glas när du vart ute och ätit någonstans och då har du kanske ändå tänkt tillbaka till dina egna kombucha-bryggar-dagar med lite nostalgi och kanske lite saknad.

Du har säkert lekt med tanken av att sätta igång igen, men lite med samma allvar som som du tänkt på vad du ska göra med alla miljonerna om du skulle vinna på lotto.

Så var det för mig i alla fall. Men sen kom en herre vid namn Cosmo och hade med sig en sliten rund yoghurtburk med hål i locket. I den fanns en scooby och en liten startkultur.

Jag försökte motstå frestelsen men det gick inte mer än en vecka så hade vi gjort en ny batch eller omgång kombucha.

Hör och häpna att jag som skrivit guiden till hur man gör kombucha, gjorde fel...men det blev bra ändå. Sen läste jag min egen guide igen och gjorde om, och då blev den fantastisk. 

Vad gjorde du för fel första gången? 

Jag bryggde ett alldeles för starkt te.

Går det ens att ha för starkt te när man gör kombucha? frågar du dig säkert

Ja, det går. Visserligen blir det ändå kombucha. Det blir rätt gott ändå. Och man kan alltid spä ut med lite vatten...men oavsett. Vetskapen om att det hade blivit ännu bättre med lagom starkt te, gör att varje klunk bär med sig lite av den bittra eftersmaken av "jag borde vetat bättre" för mig vars hantverk det är.

För er andra antar jag att det tar sig uttryck i en bismak av "han borde vetat bättre, han är ju tehandlare och har skrivit en guide om hur man ska göra kombucha" blandat med toner av arrogansen och skadeglädjen i smaken av "I told you so!"

Den där första satsen smaksatte jag med rabarber från vår gården nedanför fastigheten vi bor i.

Det blev gott som attans. Tog slut så mycket fortare än jag ville eller var beredd på. 

Så jag gjorde en ny omgång.

Kombucha med smak av saffran

Andra omgången bryggde jag ett fint, ljust och helt fantastiskt te från Darjeeling. Ett te som smakar bergsvindar, höga höjder, frihet och mysticism. Jag bryggde det som om jag skulle dricka det varmt. Men det gjorde jag inte. Jag lät det svalna. 

Ett högkvalitativt te blir inte grumligt. Således förblir den kristallklar även som kall. Sen när man gör kombucha av det blir det lite grumligt igen, men det gör inget.

Häll över lite startkultur från min förra batch och scoobyn och låt stå i ett hörn som är mörkt. Täck över med tyg för att skydda från andra varelser (Läs: bananflugor) som vill åt sockret i teet.

Sockret gör väldigt mycket. Bortsätt från att vara mat åt bakteriekulturen som omvandlar te till kombucha, ger den smak och karaktär till kombuchan. Olika socker, ger olika smaker. 

Jag använde 3 olika socker i denna omgången. Inte för att jag är så vansinnigt pretto eller för att finsmakaren i mig försökte skapa en viss karaktär. Nej, Jag hade lite honung kvar i två olika burkar. Så jag tog dem... men behövde ändå lite till, så jag kompletterade med rörsocker. 

Det var bra krut i startkulturen och scoobyn var en högpresterande sådan, så det tog inte mer än ca 5 dagar innan jag upplevde att kombuchan var redo att tappas på flaska. 

Det var i detta moment som jag fick snilleblixten att smaksätta med saffran. 

Jag malde ner högkvalitativt saffran med lite rörsocker i en mortel. Sedan blanda jag ner det tillsammans med kombuchan i flaskor och lät dem stå i ett hörn, under en duk så de inte fick för mycket ljus på sig. 

Ytterligare några dagar av detta och plötsligt hade jag en vinnare. En saffrans-kombucha som är både söt, syrlig, uppfriskande och sjukt dekadent lyxig. Serva väl kyld eller med is.

5 stjärnor av 5 möjliga. 

10 av 10 skulle rekommendera.