Gradering av te

OP, FOP, GFOP och TGFOP är bara några av de betäckningar som tillskrivs teer, som någon sorts kvalitetsmärkning. De flesta tehandlare har koll på detta men för oss vanliga, dödliga tedrickare då? Hur ska vi förhålla oss till alla dessa bokstavskombinationer och vad betyder de egentligen?

Vi tänkte att vi skulle bringa lite klarhet över detta.

Inom teindustrin är klassificering av teblad en process för att utvärdera produkter, baserat på själva tebladens kvalitet och skick.

Det finns även ett element av kolonialismen kvar i tegraderingen. Visste du tillexempel att det högsta betygen för västerländska och sydasiatiska teer kallas "orange pekoe". Orange, för det var färgen som det holländska kungahuset använde. Familjen Orange-Nassau låg bakom en stor del av koloniseringen av sydostasien och således även införseln av te till Europa. Orange refererade med andra ord till okupationsmakten och pekoe refererade till vilka teblad som gällde. Pekoe innebar de två översta bladen plus knoppen av tebusken. Te av den sämsta kvaliten kallades och kallas fortfarande för "fannings" eller "dust". 

Pekoe-te klassificeras i olika kvaliteter, var och en bestäms av hur många av de intilliggande unga bladen (två, en eller ingen) plockades tillsammans med bladknopparna. Högkvalitativa pekoe-kvaliteter består av endast bladknoppar som plockas med fingertopparna. Fingernaglar och mekaniska verktyg används inte för att undvika skador på plantor och blad.

När det krossas för att göra teer till tepåsar kallas det för "broken", som i "broken orange pekoe" ("BOP"). Dessa lägre kvaliteter inkluderar "fannings" och "dust", som är små rester och brutna blad, flis och annat som skapas i sorterings- och krossprocesserna.

Orange pekoe kallas "OP". Klassificeringsschemat innehåller också kategorier högre än OP, vilka bestäms främst av bladets helhet och storlek.

Broken, fannings och dust teer har lite olika kvaliteter. CTC-teer, som består av blad som mekaniskt och maskinellt krossas till enhetliga korn, har ännu ett eget klassificeringssystem.

Yes people. Det är komplicerat med te. Håll i hatten så kör vi.

Som du säkert märker är det här med gradering av teer inte alls en exakt vetenskap. Det finns dessutom lokala variationer på dessa, som gör det ännu svårare att orientera sig. Och så fort någon stor teproducent finner att de har ett te som de tycker är jättespeciellt och förträffligt, så verkar de sätta på ytterligare en bokstav och skapa en ny klassificering av det bästa teet. 

Förr sågs det här med tegradering på ett annat sätt. Det satt en viss status i att ha det finaste teet med flest bokstäver i betäckningen. Men idag är det mer en smaksak. Visserligen spelar graderingen fortfarande roll, men varken vi som handlare eller du som kund kan helt förlita dig på graderingen för att förstå kvaliteten av teet. 

Sen hade vi det här med brutna teer eller krossade teer. De har sin egen lista eller tabell.

CTC - Crush, tear, curl

CTC är ytterligare en tegradering. Det är svart te som är processerad genom att tyckas igenom cylindrar som har en massa taggar invändigt. Detta leder till att tebladen krossas, rivs och rullas ihop till granulat i samma storlek. CTC te ser ut som små små svarta korn och lämpar sig främst till att brygga chai-te i mjölk.

Slutsats & sammanfattning:

• Gradering är inte samma sak som kvalitet
• Olika graderingar passar olika former av te
• Med tid utvecklar man en fingertoppskänsla för det här med kvalitet och gradering.