Japansk tekultur

Här finner du vårt sortiment av japanskt te. Det finns en uppsjö av japanska teer och beroende på årstid och produktionsåret som varit, har vi alltid några sorters japanskt te i lager.

I och med kärnkraftsolyckan i Fukushima den 11 mars 2011, kastades hela marknaden för japanskt te omkull. Det blev svårt att säkerställa kvalitén på teet och de kontroller som krävdes vid import av japanskt te gjorde att det rent ekonomiskt inte gick att sälja japanskt te mer. I samband med detta började flera av de större kinesiska producenterna att producera te, enligt japansk tradition och sed - på japanskt vis. Japanskt te från Kina helt enkelt.

Vad är då japanskt te?

Det första dokumenterade beviset på te i Japan dateras till det 9:e århundradet, då den buddhistiska munken Eichū (永忠) tog med sig det vid hans återkomst från Kina. Inträdet i Nihon Kōki konstaterar att Eichū personligen förberedde och serverade Sencha (långbladigt japanskt grönt te) till kejsaren Saga som var på utflykt i Karasaki i nuvarande Shiga provinsen år 815.

Tedrickandet praktiserades av japanska adelsmän. Genom kejserlig ordning år 816 började teplantagen odlas i Kinki-regionen i Japan. Intresset för te i Japan bleknade emellertid efter detta.

I Kina hade te redan varit känt, enligt legenden, i mer än tusen år. Teformen som var populär i Kina i Eichūs tid var "kaka-te" eller "tegelte" (団 茶 dancha) -tea komprimerad eller ihoptryckt till en liten kaka på samma sätt som pu-erh. Detta skulle sedan malas i en mortel, och det resulterande tepulvret blandades med olika andra örter och smakämnen.

Seden att dricka te, först för medicinskt, och sedan i stor utsträckning också för smaken, var redan utbredd i hela Kina. I början av 900-talet skrev den kinesiska författaren Lu Yu "The Classic of Tea", en avhandling om te med inriktning på odling och förberedelse. Lu Yus liv var starkt påverkat av buddhismen, särskilt zen-chánskolan. Hans idéer skulle ha ett starkt inflytande i utvecklingen av det japanska teet.

Runt slutet av 1200-talet började man med teberedning som kallades "tencha" (点 茶). Det är en sed i vilken pulveriserad matcha placerades i en skål, varmt vatten tillsattes och te och varmt vatten piskades tillsammans. Detta introducerades till Japan av Eisai, en annan munk, vid hans återkomst från Kina. Han tog också tefrön tillbaka med sig, som så småningom producerade te som anses vara av den mest suveräna kvalitén i hela Japan.

Detta pulveriserade gröna te användes först i religiösa ritualer i buddhistiska kloster. Vid 1200-talet, när Kamakura-shogunaten styrde nationen och te blev en slags statussymbol bland krigarklassen, uppstod te-provsmakningar. Fester där tävlande kunde vinna extravaganta priser för att gissa den bästa kvalitén av te.

Användningen av japanska te utvecklades i en "transformativ praxis" och började utveckla sin egen estetik, i synnerhet sabi- och wabi-principerna.

"Wabi" representerar inre, eller andliga, upplevelser av mänskliga liv. Dess ursprungliga betydelse indikerar tyst eller nykter förfining eller dämpad smak "som kännetecknas av ödmjukhet, fasthållning, enkelhet, naturalism, djupgående, ofullkomlighet och asymmetri" och "betonar enkla, odekorerade föremål och arkitektoniska utrymme och firar den mjuka skönhet som tid och omsorg förmedlar i material.

Sabi "representerar å andra sidan den yttre eller materiella sidan av livet. Ursprungligen menades det "slitna", "förvittrade" eller "förfallna". Särskilt bland adeln var förståelse för begreppet "tomhet" ansedd som det mest effektiva sättet att uppnå andligt uppvaknande, medan omfamning av ofullkomlighet var hedrad som en hälsosam påminnelse att vårda och uppskatta vårt "opolerade själv/jag", här och nu, precis som vi är - det första steget till "satori" eller evig upplysning.

Lång Historia kort, så kom teet en gång från Kina till Japan, och nu har det återvänt.

En uppsjö av japanskt te.

Det finns många olika sorters japanskt te. Te för olika tillfällen, olika ceremonier och för alla smaker. Ryokucha är tillexempel ett generiskt ord för grönt te i Japan. Det kallas även för ocha (te) eller nihoncha (japanskt te).

• Yemecha, grönt te från Fukuoka, som är känt för sin kvalitet.
• Uijcha, grönt te från Uij, utanför Kyoto. Ett traditionellt te som odlats på samma vis i mer än 400år.
• Aracha, obehandlat grönt te.
• Sincha är ett first flush te. Det betyder att det är årets första skörd och ska vara mildare i smaken än senare skördar. 
• Hachijuhachiya Sencha är ett Sencha skördat 88 dagar innan den första vårdagen.
• Sencha är det allra vanligaste japanska teet. Det är ett pressat te som är aningens bittert och höigt.
• Fukamushicha är som Sencha men aningens mörkare i både färg och smak. Detta på grund av att det behandlas med ånga under längre tid.
• Bancha är ett vardagste. Det är tredje eller fjärde skörden av teblad innan sommaren. 
• Aki Bancha, är årets sista skörd av te. Det äger rum precis innan hösten och har ofta rät mycket kvistar med.
• Hojicha är Banchate som rostats över vedkol. Det ger en mustigare smak. 
• Kabusecha är te från tebuskar som fått stå i skugga ett par dagar innan skörd.
• Gyokuro är ett dyrt japanskt te som fått stå i skugga minst 20 dagar innan skörd. Det är rikt på koffein och mild i smaken. 
• Tamaryokucha är grönt te från Kyushu, ofta rullat och med en mild nästan citrusig smak.
• Kamairicha är ett grönt te där man wokat bladen för att stoppa oxideringsprocessen, istället för att ånga dem, vilket man oftast gör i Japan.
• Kukicha är ett nötigt te gjort på främst, stjälkar, frön och liknande.
• Mecha är grönt te gjort på uteslutande toppblad. Det som i Kina kallas silvernålste.
• Konacha är ett lågkvalitétste gjort på främst "damm" från produktion av bland annat Sencha. 
• Matcha är ett grönt tepulver gjort på blad som stått i skugga innan skörd. Det finns många olika kvalitéer av Matcha. Matcha gjort på topblad och kronblad är ljusare och anses vara finare. Blad från längre ner på tebusken ger ett lite mörkare, grumligare och jordigare Matcha som ofta används som ingrediens i bland annat desserter.
• Genmaicha är grönt te med poppade riskorn av brunt te. Historiskt sett var detta det billigaste teet man kunde få i Japan. Riset användes för "fylla ut" eftersom ris var billigare än te. Numera är Genmaicha populärt bland turister. 
• Tencha är högkvalitetsblad för de som vill mala sin egen Matcha.
• Sakura tea - Sakura är den japanska benämningen på körsbärsblom. Det är en mytomspunnen blomma som dyrkats sedan samuraierna tid. Det serveras tillsammans med Sencha som ett vårte.
• Kombucha är ett algte känt för att vara rik på umami. Inte att förväxla med jäst, sötad te med samma namn.
• Mugicha är ett örtte gjort på korn. Serveras ofta som iste.
• Jasmin cha refererar allt som oftast till sötad grönt te med smak av jasminblommor. Dessa sälj på halvlitersflaskor överallt där de säljer sockervatten eller läsk i Japan.
• Oolongcha är kinesiskt oolong som är populärt i Japan, gärna i kombination med fettig mat.
• Funmatsucha är motsvarigheten till snabbkaffe. Det är grönt tepulver som enkelt och snabbt löser upp sig i hett vatten.
• Kocha - så kallas "västerländskt" svart te i Japan. Det finns en uppsjö av olika kochaprodukter i den japanska marknaden. De flesta har inget med det västerländska att göra, mer än att det är svart te. I Japan dricker man traditionellt grönt te.