Rysk tekultur

På bilden ser vi en rysk familj som dricker te tillsammans. Bilden är tagen under 1800-talet och visar hur flera generationer samlats runt bordet för att dricka te från en samovar. Det är den stora tebryggaren som står på bordet. Notera även hur de inte dricker ut koppar eller glas utan de dricker sitt te ur fat. Tefat. 

Samovar är en rysk grej. Det är en tebryggare där man har varmt vatten i den stora behållaren och teet i en lite mindre tekanna som oftast balanseras på samovaren. Ångan från vattnet i samovaren håller tekannan och teet varmt. Samovaren är den centrala symbolen för den ryska teceremonin. Som en kombination av tekanna och brygganordning är det en helt unik skapelse.

Teet får stå i tekannan betydligt längre än de 2-5 minuter vi föreslår att man låter teet dra. Här snackar vi snarare om te som står och drar hela dagen.

Blir inte teet mörkt och nästan odrickbart? - Jo, det blir det. Det är därför man i rysk tekultur använder teet på samma vis som vi i Sverige använder blandsaft. Du vet, en del te och 4-5 delar vatten.

Man tar lite mörkt, starkt te från tekannan i sin kopp, och fyller på med hett vatten från den stora behållaren på sin samovar. En tebryggare som förr värmdes med kol men numera är elektriska. Pappa har en samling av dem. I skrivande stund har han nio (9) olika. 

Men, är det inte så man gör över till exempel större delen av mellanöstern, tar lite starkt te och fyller på med hett vatten på samma vis som man gör med blandsaft? - Jo, det är det. Men den tekulturen kommer från Ryssland.

Ryssland är känt för te. Ryssland är landet där tedrickandet formade sig till en individuell tradition. Historien om den ryska tedrickar-ceremonin började 1638 när den ryske tsaren Michael Fedorovich fick en speciell diplomatisk gåva från Altyum-Khan, härskare över Mongoliet. När vänner besöker varandra, bjuder de in dem på en kopp te. Denna "kopp te" är inte bara ett te utan innehåller kakor, smörgåsar och en massa annat gott. Varje festmåltid avslutades dock med tedrickande med godis och kakor.

I Ryssland dricks te efter måltider och under eftermiddagens raster, men det anses inte lämpligt att dricka till måltiden. Löst te bryggs i antingen en varm tekanna eller en samovar, en speciell tebryggare som producerar starkt te som kallas "zavarka".

Zavarka serveras i tekoppar eller "stakan s podstakanni kom" (glas med metallhållare) utspädd med varmt vatten för att passa personlig smak. Det är en gammal rysk tradition att servera te från en samovar efter kvällsmaten. Efter att ha rensat middagsbordet ställs samovaren i centrum och hela familjen samlas runt för te. Lite som visas på bilden ovan.

Popularitet, traditioner och seder för ryskt tedrickande, "chaepitie", har hjälpt till att främja ett unikt utformat system eller kanske snarare en unikts utformad estetik av tekannor, tekoppar, caddies, tehuvor och mer för att stödja denna tradition.

Vid slutet av 1700-talet hade mer än hundra små fabriker som skapade ryska tevaror uppstått. En av de mest kända, "Gjel" (Ggel), har fått sitt namn från en liten stad som ligger i centrala Ryssland. Gjel är känt för sina vita och blåa mönster som är vanliga i dagens ryska tevaror. Ryska teware-designer innehåller vanligtvis bilder av det dagliga livet, mest populära är djur och scener från folkhistorier.

Det finns en utbredd legend som hävdar att det ryska folket först kom i kontakt med te 1567, när kosackerna Atamans Petrov och Yalyshev besökte Kina. Detta populariserades i de populära och allmänt lästa Tales of the Russian People av Ivan Sacharov, men moderna historiker anser i allmänhet att manuskriptet är falskt, och själva storyn om Petrov och Yalyshev är fiktiv och påhittad.

Tekulturen accelererade 1638 när en mongolisk härskare donerade fyra poddar (65–70 kg) te till tsar Michael I. Enligt Jeremiah Curtin var det möjligen 1636 som Vassili Starkov sändes som sändebud till Altyn Khan.

Som en gåva till tsaren fick han 250 pund te. Starkov vägrade först och såg ingen användning för en last döda löv, men Khan insisterade. Så introducerades te till Ryssland. 1679 slöt Ryssland ett fördrag om regelbundna televeranser från Kina via kamelkaravan i utbyte mot pälsar.

Den kinesiska ambassadören i Moskva gav en gåva av flera kistor till Alexis I. Den svåra handelsvägen gjorde dock kostnaderna för te extremt höga, så att drycken blev tillgänglig endast för kungligheter och de mycket rika i Ryssland.

År 1689 undertecknades Nerchinsk-fördraget som formaliserade Rysslands suveränitet över Sibirien, och markerade också skapandet av Tea Road som handlare använde mellan Ryssland och Kina.

Mellan Nerchinsk-fördraget och Kyakhta-fördraget (1727) skulle Ryssland öka sina karavaner som skulle till Kina för te, men bara genom statliga återförsäljare. År 1706 gjorde Peter den store det olagligt för alla köpmän att handla i Peking. Det där med temonopol är tydligen ett globalt fenomen och inget som bara britter, nederlängare, fransmän, kineser och amerikaner ägnat sig åt.

År 1786 återupprättade Katarina den stora regelbunden import av te. Vid tiden för Katarinas död 1796 importerade Ryssland mer än 3 miljoner pund med kamelkaravan i form av löst te och tetegel (tegelstensformade paket av torkat te), tillräckligt med te för att avsevärt sänka priset så att ryssarna i medel- och underklassen hade råd med drycken.

Ordet "te" på ryska möttes först i medicinska texter från mitten av 1600-talet.

Toppåret för Kiakhta-tehandeln var 1824, och toppåret för tekaravanerna var 1860. Därefter började de minska när den första etappen av den transsibiriska järnvägen färdigställdes 1880. Snabbare tågtrafik minskade tid det tog för te att anlända till Ryssland från 16 månader till sju veckor.

Nedgången av produktion till export av kinesiskt te i mitten av 1800-talet innebar i sin tur att Ryssland började importera mer te från Odessa och London. År 1905 hade hästdragen tetransport upphört, och 1925 hade karavan som enda transportmedel för te upphört.

2002 importerade Ryssland cirka 162 000 ton te.

I slutet av 1800-talet hade Wissotzky Tea blivit det största teföretaget i det ryska imperiet. I början av 1900-talet var Wissotzky den största tetillverkaren i världen.

Med andra ord har Ryssland en djup och mångfacetterad relation till te och rysk tekultur har sin egna särskilda plats i tevärlden.