Afrikansk tekultur
Afrikanska tekulturens historia & bakgrund
Handels-, diplomati- och prospekteringsuppdrag som korsade Indiska oceanen mellan Afrika och Kina gjorde först afrikaner medvetna om te gjort av bladen från Camellia sinensis. I sina skriftliga berättelser om resor i Kina diskuterar den marockanska forskaren Ibn Battuta från 1300-talet och hans samtida, den somaliske upptäcktsresanden Sa'id av Mogadishu, båda kinesiska teseder.
Huruvida de återvände hem med prover av kinesiskt te är okänt men det finns uppgifter om prestigevaror, inklusive te, som utbyttes under mötena med afrikanska ledare som ägde rum som en del av den kinesiske amiralen Zheng Hes resor i Mingdynastin vars flotta rundade kusten av Somalia, och följde strandlinjen ner till Moçambiquekanalen under perioden 1405 - 1433.
Det kinesisk-afrikanska teutbytet tog ett abrupt slut 1433 när Kina stängde sina gränser mot omvärlden. Den internationella handeln med kinesiskt Camellia sinensis-te återupprättades först i början av 1600-talet.
Först reste portugisiska och senare holländska tehandlare runt Afrikas östkust på väg till Europa med sin dyrbara last. Strandlinjestopp resulterade i handelsnav från vilka tekulturen spreds in i landet och blandade sig med lokala örter, kryddor och gästfrihetstraditioner. Sådana stopp och den efterföljande ankomsten av indiska kontrakterade arbetare förklarar Östafrikas många varianter av masala chai svart te.
Historiker säger olika när det gäller det exakta sättet på vilket myntateets aromatiska bris av förfriskningar flödade in i Nordafrikanska Maghreb och vidare genom Mauretanien till Senegal, men den älskvärda gästfriheten från Attaya- och Atai-teceremonierna, åtföljd av en uppsjö av hällande seder och ordspråk, bär vittnesmål om en utsökt ackulturationsprocess.
Under imperiets tidsålder försökte europeiska makter hämta te från kontrollerbara koloniala länder för att minska beroendet av Kina. Teplantager etablerades i flera brittiska kolonier i Afrika där nederbörd, höjd över havet och jordar gynnade dess odling.
År 1880 grundades en egendom i Mulanje-distriktet i Malawi.
Kenya, begåvat med ett idealiskt ekvatorialklimat, togs in i tefamiljen 1903.
Jordbruksutbytet i Zimbabwe, Tanzania, Uganda, Sydafrika och Zambia utvecklades sedan när den internationella efterfrågan på te växte snabbt under 1900-talet.
Belgiska och franska koloniala myndigheter följde liknande politik i Burundi, Rwanda och Kamerun.
Postkoloniala oroligheter hindrade initialt teproduktionen men på senare år har afrikanskt te börjat blomma ut. Odlare har experimenterat med sorter. Lokala och internationella teföretag har investerat i fabriker. Allt fler statliga jordbrukstjänster ger kraft till Afrikas moderna teexporterande industri. Så framgångsrikt har detta varit att Afrikas andel av den globala teexporten värd 6,1 miljarder USD under 2015 var 11,7 %.
Kenya är världens fjärde största teexporterande land med mer än en halv miljon småskaliga teodlare som producerar 60 % av den nationella skörden. Rättvisa handelsprinciper gör det i allt högre grad möjligt för afrikaner att skörda frukterna av sin rikliga kontinent.
Visste du att Kenya är en av världens största och främsta teproducenter? De största teproducenterna i Afrika är Kenya, Tanzania och Malawi.
Under tiden för den stora tehandeln som korsade Indiska oceanen mellan Kina och Afrika på 1400-talet, återfinns tidiga skrifter om tevanor för den här perioden av den kända marockanske forskaren Ibn Battuta, och den samtida somaliska utforskaren Sa’id från Mogadishu.
De beskrev och förde register över de dyrbara föremål och olika slags te som utbyttes mellan den dåvarande afrikanska ledaren och den kinesiska amiralen och sjöfararen Zheng He, som 1405-1433 ledde sju expeditioner till Sydostasien, Indiska oceanen och Afrikas östkust. Däri beskrivs att det Kinesiska teet Camellia Sinensis ha varit bland det första som fraktades till Afrika.
Kina stängde sina gränser för omvärlden 1433, men den internationella handeln med kinesiskt Camellia Sinensis-te till Afrika återtogs igen på 1600-talet.
I Nordafrikanska Maghreb, Guinea, Gambia och Mauretanien ända till Senegal, är det tradition att servera te före och efter måltider och när gäster kommer på besök. Det kallas för att hålla Attaya, och är en sed kopplad till att samtala, binda och bibehålla vänskapsband.
Seden Attaya är ett förhållningssätt sammankopplat med meditation, avslappning och yoga. Oftast är teet som dricks vid Attaya ett Chun mee te. Ett grönt te bryggt på kinesiska teblad, med eller utan mynta men alltid med en stor näve socker som karamelliseras eller kristalliseras i ett förlopp av att teet hälls fram och tillbaka mellan tekannan och dryckesglasen, tills ett tjockt skum bildas.
Attaya serveras i tre separata steg, även kallade de tre blandningarna, ju tjockare skummet är, desto bättre anses teet vara.
Vid förtäring så är det första glaset te intensivt sött och dämpar såvida garvsyrans bittra smak, nästan lite sövande i sin sötma.
Det andra glaset av det här teet framträder med mildare och lenare sötma i sin karaktär, och det tredje är sött men med ytterligare reducerad bitterhet, då samma blad används för alla tre bryggningar.
Beskrivningen av det här sättet att dricka te på, är typiskt Arabiskt och pekar på att teekulturen härstammar ur Morisk tradition.
Te på den afrikanska kontinenten i modern tid
Afrika är perfekt för te på många sätt. Den varierade naturen passar olika tesorter. Jorden är bördig, teodlarna är kompetenta och vädret är optimalt för att odla te. Bland annat har kinesiska teodlare tagit tillvara på detta och börjat producera te på en Afrikanska kontinenten.
Rwanda är ett av de nya tenationerna i Afrika. I butiken har vi bland annat en helt underbar ekologisk OP från Rwanda, som vi säljer under namnet Swedish breakfast te.
I södra delen av kontinenten, närmare bestämt Sydafrika finns nästan all världens produktion av Rooibos. I norra Afrika finner man stora odlingar av bland annat kamomill och mynta.
Med sin rika kultur och sin plats som världens och civilisationens vagga, finner man även en rik och varierad tekultur baserad på örter och kryddor.
Kenya
En av de äldsta av de afrikanska producenterna, Kenya har en historia av te som går tillbaka till 1903, när tefrön från Indien först planterades på en två hektar stor gård. Idag har Kenya 203 006 hektar under odling av småbrukare (shambas), under skydd av Kenya Tea Development Authority och teproducerande företag i den offentliga och privata sektorn.
Kenyas ekvatorialklimat tillåter teodling året runt. Teerna är mycket ljusa, färgglada, med en rödaktig kopparaktig nyans och en behaglig livlig smak.
Kenya teer blandas också i många kända brittiska märken.
Malawi
Malawi är pionjären inom teodling i Afrika, med produktion som först startade kommersiellt på 1880-talet i Mulanje. Malawi, som nu exporterar cirka 31 000 ton årligen är främst ansvarig för spridningen av teodlingen i Afrika.
Malawi var det första afrikanska landet som använde kloningsmetoden för förnya, förädla expandera sin teproduktion. Även om teer från Malawi inte är så kända som teer från andra länder, gör deras fantastiska färg och ljusstyrka att de används i blandningen av ledande brittiska temärken.
Zimbabwe
Teproduktionen i Zimbabwe kunde börja kommersiellt först efter den framgångsrika etableringen av konstbevattnade tegårdar.
Med en genomsnittlig årlig nederbörd på inte mer än 26 tum per år, i motsats till de 50 plus tum per år som vanligtvis krävs, är bevattning avgörande för kontinuerlig tillväxt.
Zimbabwe exporterar nu över 11 000 ton te per år från 5 500 hektar. Idag är te en "kontrollerad" handelsvara i Zimbabwe så att dess kvalitet och industritillväxt skyddas.